Varför hålls khutban på arabiska?
Arabiska är inte ett godtyckligt val. Det är språket som Quran uppenbarades på, och det språk som Profeten ﷺ höll den första khutban på i Medina.
إِنَّا أَنزَلْنَاهُ قُرْآنًا عَرَبِيًّا لَّعَلَّكُمْ تَعْقِلُونَ
"Vi har sänt ned den som en arabisk Quran, för att ni ska förstå." - Quran 12:2 (Yūsuf)
Rättsskolornas hållning
Majoriteten av de klassiska lärda - malikī, shāfi'ī och ḥanbalī - anser att khutbans kärndelar (ḥamd, ṣalāh över Profeten ﷺ, en Quran-vers och uppmaningen till taqwā) ska hållas på arabiska så länge det är möjligt. Den ḥanafitiska skolan ger bredare utrymme för annat språk, men även där är arabiska den föredragna och normala praxisen.
Skälet är inte bara juridiskt. Khutban binder varje församling på fredagen till umman i hela världen - samma verser, samma formuleringar, samma språk som Profeten ﷺ själv valde.
وَمَا أَرْسَلْنَا مِن رَّسُولٍ إِلَّا بِلِسَانِ قَوْمِهِ لِيُبَيِّنَ لَهُمْ
"Vi har inte sänt någon budbärare utom på hans folks språk, så att han kunde göra det klart för dem." - Quran 14:4 (Ibrāhīm)
Där översättningen hör hemma
Att khutban är på arabiska betyder inte att förståelsen är oviktig - tvärtom: versen ovan säger li-yubayyina lahum, "så att han kunde göra det klart för dem." Många samtida lärda tillåter och uppmuntrar därför en förklaring eller översättning vid sidan av den arabiska khutban, särskilt i moskéer med många konvertiter eller unga muslimer som ännu inte kan arabiska.
Det är precis där Minbar hör hemma: khutban är kvar på arabiska, som Sunnan bevarar den, och församlingen läser meningen med på sin egen telefon utan att imamen behöver bryta predikans flöde.